I vår butik på Brink står 4 010 olika whiskyer från 588 märken. Av de flaskor där regionen är fastställd hos oss kommer 107 från Lowlands, från 27 hus och oberoende buteljerare. Bara Campbeltown finns med färre i hyllan.
Det är lite för ett område som grovt sett täcker den nedre hälften av Skottland, med Edinburgh och Glasgow inom sig. Lowlands har i många år stått i skuggan av Speyside och Islay. Det håller på att förändras: under de senaste femton åren har en hel del destillerier tillkommit, och ett namn som stod stilla i trettio år rullar igen. Nedan beskrivs var regionen exakt ligger, vad beteckningen säger och inte säger, och vilka hus som står bakom.
Var Lowlands börjar och slutar
Den skotska whiskylagen från 2009 har fem skyddade namn: två platser, Campbeltown och Islay, och tre regioner, Highland, Lowland och Speyside. Speyside ligger inom Highland-området men har en egen status. Lowlands är i den lagen helt enkelt allt söder om linjen som skiljer Highland och Lowland.
Den linjen är inget vagt begrepp. Lagen beskriver den från början till slut och använder vanliga vägnummer. Den börjar i North Channel, följer sydkusten av Firth of Clyde till Greenock, löper till Cardross station, sedan i rak linje österut till toppen av Earl’s Seat i Campsie Fells, vidare till Wallace Monument, över B998 och A91 till Milnathort, via M90 norrut till Bridge of Earn, sedan längs floden Earn till där den mynnar i Tay, och slutligen längs sydstranden av Tay till Nordsjön.
Ett destilleri hör alltså till Lowlands eller Highlands beroende på vilken sida av vägen det ligger på. Inte utifrån hur man arbetar, vilket malt som används eller hur whiskyn blir. Det gäller alla regioner, och det är bra att ha i bakhuvudet inför allt som följer.

Vad som står på etiketten och vad som inte står där
Lowland på en flaska talar om var den kommer från. Inget mer. Det finns ingen regel som föreskriver att maltet måste vara otorvat, att pannorna ska ha en viss form eller att whiskyn ska bli lätt. Att förvänta sig det är att förväxla vana med lagstiftning.
Vanan pekar i alla fall åt det hållet. Lowland-malts beskrivs vanligen som lätta i kroppen, gräsiga och utan rök, destillerade av otorvat mältat korn. Just den återhållsamheten gjorde dem i århundraden lämpliga för blends, där de skulle runda av de vassa kanterna hos tyngre malts. Det har länge kostat regionen sitt eget ansikte: det som försvinner i en blend hamnar sällan i butiken under eget namn.
Och det finns undantag som underminerar tumregeln. Ailsa Bay och Annandale gör båda torvrökt whisky, och de ligger lika fullt i Lowlands. Dessutom ligger de stora grain-destillerierna till stor del i denna region. Deras destillat går nästan helt till blended whisky, men då och då buteljerar en oberoende buteljerare en under eget namn; hos oss står till exempel en tjugo år gammal Strathclyde från Old Particular. Den som vill värdera regionindelningen läser bäst först vad de fem regionerna säger och inte säger.
Tre gångers destillering, och varför det sticker ut här
Auchentoshan, vid Clydebank strax utanför Glasgow, destillerar tre gånger i stället för två. Fram till 2019 var det den enda Lowland-malten som gjorde det; sedan dess har även Glasgow Distillery släppt en.
En tredje passage genom pannan tar bort fler tunga beståndsdelar och ger ett destillat som lämnar pannan starkare och lättare i karaktären. Det stämmer med bilden av regionen, och därför kallas tredubbel destillation ofta Lowland-sättet. Även Rosebank arbetade så. Något krav har det dock aldrig varit, och de flesta destillerierna i regionen destillerar bara två gånger, precis som i resten av Skottland.

De namn som redan fanns
Glenkinchie ligger i East Lothian, en dryg halvtimmes bilfärd från Edinburgh, bland åkrarna i det som från gammalt är Skottlands sädesland. Bladnoch ligger vid Wigtown i Dumfries and Galloway och är Skottlands sydligaste destilleri. Bröderna John och Thomas McClelland startade där 1817. Huset stängde 1993, bytte ägare i juli 2015 och destillerar igen sedan våren 2017.
Rosebank, vid Forth and Clyde-kanalen vid Camelon mellan Edinburgh och Glasgow, stängde samma år, 1993. Ian Macleod Distillers köpte platsen i oktober 2017, och 2023 var destilleriet igång för första gången på trettio år. Andra namn har inte återvänt: Littlemill, St. Magdalene, Ladyburn, Inverleven och Kinclaith finns bara kvar på flaskor som redan fanns. Det är just därför gamla Lowland-buteljeringar är så svåra att få: det kommer inget mer.

Partiet som tillkom
Lochlea i Ayrshire grundades 2018 på gården där poeten Robert Burns bodde och arbetade; den första single malten kom där ut i oktober 2021. Lindores Abbey öppnade 2017, mitt emot klosterruinen vid Newburgh vid Tay, och började redan samma år i december destillera. År 2018 återfanns i denna ruin ett destillationskärl med spår av whiskytillverkning.
Längre in i Fife finns Kingsbarns, Daftmill och InchDairnie. I städerna tillkom Clydeside och Holyrood, i söder Annandale, vid västkusten Ailsa Bay och i Glasgow Glasgow Distillery. Det är många nya adresser på kort tid för en region som man hade avskrivit. Det förklarar också varför vår Lowland-hylla hellre växer än krymper: utbudet kommer nu från unga hus som sätter sitt eget namn på flaskan i stället för att leverera sitt destillat till en blend.
Var du kan börja
För att lära känna regionen räcker fyra flaskor från fyra olika hus: ett etablerat namn och tre destillerier som tillkommit under det här seklet. Vi har alla fyra i lager. I webbutiken finns bland annat Bladnoch Samsara.
Titta vidare
Hela whiskysortimentet med alla 4 010 flaskor finns på vår whiskysida. För riktad sökning på region, hus eller ålder kan vin- och spritbutikens sökmotor användas. För grannarna till denna region: Campbeltown är det enda området där vi har färre flaskor på hyllan.


Whisky
Öl
Vin
Sprit
Aperitif och något speciellt
Alkoholfri
Glas och övrigt
Samarbeten
Whisky
Vin
Öl
Gin
Rom
Likör
Jenever
Cognac
För er egen grupp
Ring
E-post
Titta förbi
Öppettider