Campbeltown står för 68 av de 3 784 whiskyer som finns hos oss i Bathmen. Det är Skottlands minsta region i vår hylla, långt efter Speyside med 696 och Islay med 478. Ändå får den handfull flaskor fler frågor än många stora märken.
Det beror på att Campbeltown är något som ingen annan skotsk whiskyregion är: en liten stad med regionstatus. Ingen landsdel, ingen ö, utan en enda ort i änden av en halvö, som får sätta sitt eget namn på etiketten. Hur det kom sig är en historia om uppgång, sammanbrott och några få människor som inte lät det försvinna.
Whiskyns huvudstad som nästan försvann
Campbeltown ligger på Kintyre, den långa halvön som pekar söderut från västra Skottland. Över land är det en rejäl tur; över vatten låg det nära Irland, Glasgow och kolgruvorna. På 1800-talet var det precis rätt plats för whisky. Det fanns korn, det fanns torv, det fanns stenkol nära och det fanns en hamn att skicka fat från.
År 1835 fanns det nästan trettio destillerier i den lilla staden. Campbeltown kallades världens whiskyhuvudstad, och det var under de åren ingen överdrift. Den som gick omkring där kände det på doften.
Sedan kom 1920-talet. Den amerikanska förbudstiden slog bort den viktigaste avsättningsmarknaden, kolgruvan vid staden tömdes och efterfrågan på den tunga Campbeltown-stilen minskade. Det ena destilleriet efter det andra stängde. Av nästan trettio fanns till slut två kvar.
Två, och först sedan 2004 åter tre.
Det är precis den frågan som sysselsatte staden i många år. Är en whiskyregion med två fungerande destillerier verkligen en region? Campbeltown behöll sin status, och att ett tredje tillkom 2004 hjälpte till. Hur litet området har förblivit syns på vår egen hylla: 68 flaskor från Campbeltown mot 696 från Speyside.

Springbank, som gör allt på eget område
Destilleriet som har bärt trakten genom de magra åren är Springbank, i drift sedan 1828 och fortfarande i samma familjs händer. Det är det enda skotska destilleriet som håller hela processen på eget område: mältning, destillering, lagring och buteljering sker allt innanför samma port.
Det låter självklart, men det är det inte. I Skottland köper nästan varje destilleri sitt malt färdigt hos ett stort mälteri, och buteljeringen sker oftast på annat håll, ibland hundratals kilometer bort. Springbank mältar fortfarande sitt eget korn på golv, vänt för hand, och fyller flaskorna på samma adress.

Följden är att det tillverkas lite. Det som tillverkas går ut i hela världen, och en butik får av många buteljeringar bara en handfull flaskor. Det är orsaken till att man sällan ser en full hylla med Campbeltown, inte heller hos oss.
Tre namn från ett pannhus
Lägger man etiketterna bredvid varandra ser man tre märkesnamn komma från samma pannhus: Springbank, Longrow och Hazelburn. Samma korn, samma vatten, samma pannor. Skillnaden ligger i två rattar: hur många gånger det destilleras och hur mycket torvrök som använts vid torkningen av kornet.

Springbank går själv två och en halv gång genom pannorna och är lätt torvrökt, runt tolv till femton ppm. Den halva är inget ordspel: en del av vätskan går en extra runda. Longrow går två gånger och är kraftigt torvrökt, runt femtio ppm, och har gjorts sedan 1973. Hazelburn går tre gånger och är helt orökt; den är yngst av de tre och har destillerats sedan 1997.
Trippeldestillation är ovanligt i Skottland och ger en lättare spirit. Namnet Hazelburn är för övrigt lånat från ett av de destillerier som staden förlorade på 1920-talet. Springbank höll namnet vid liv för den här stilen.

Glengyle åter i drift, och Glen Scotia som tredje
Glengyle byggdes 1872 av William Mitchell, som hade lämnat Springbank efter oenighet med sin bror. 1925 upphörde produktionen, och byggnaden stod stilla i tre fjärdedels århundrade. Under år 2000 grundade Hedley G. Wright, en ättling till grundaren, Mitchell’s Glengyle. Efter fyra års ombyggnad rann den första nya spiriten den 25 mars 2004.
Whiskyn heter inte Glengyle utan Kilkerran, eftersom namnet Glengyle redan var registrerat som varumärke för en blended malt. Maltet kommer från grannen Springbanks golvmältning och ligger runt femton ppm; för Heavily Peated används kraftigare torvrökt malt.
Den tredje är Glen Scotia, grundat 1832 som Scotia Distillery av Stewart, Galbraith & Co. Huset klarade det svåra århundradet på egen hand och förvärvades 1994 av Loch Lomond Group. 2021 utsågs den tjugofemåriga till Best in Show i San Francisco.
Var du kan börja
Campbeltown är inte en region där man börjar med en full hylla, för det finns ingen. Det är snarare en region där man stöter på en flaska och tar med sig den. De fasta buteljeringarna är det förnuftigaste startpunkten: hos Kilkerran den tolvåriga, hos Glen Scotia Double Cask eller den tioåriga.
Av de 68 Campbeltown-flaskor vi har stående är en stor del engångsutgåvor: handfyllda flaskor från destilleriet självt, festivalutgåvor och enstaka fat från oberoende buteljerare. Vet du inte vilken väg du ska ta, kom förbi eller ring 0570 541 278. Det är därför vi finns.
Titta vidare
Alla skotska flaskor står samlade på vår sida whisky från Skottland, där man kan filtrera efter region. Bredare kan man titta via whiskyguiden eller registret med alla whiskymärken, och riktad sökning görs i vin- och spritbutikens sökmotor.
Bakgrund och utbud finns per hus: Springbank, Longrow, Hazelburn, Kilkerran och Glen Scotia.
Vill man se den andra sidan av Skottland, trakten där det vimlar av destillerier, kan man läsa Speyside whisky: waarom er nergens zoveel stokers staan.


Whisky
Öl
Vin
Sprit
Aperitif och något speciellt
Alkoholfri
Glas och övrigt
Samarbeten
Whisky
Vin
Öl
Gin
Rom
Likör
Jenever
Cognac
För er egen grupp
Ring
E-post
Titta förbi
Öppettider